Om magdans

Magdans med sina tusenåriga anor tros ha sitt ursprung i Egypten och anses vara världens äldsta dans. Den orientaliska dansen hör hemma i hela Nordafrika, Mellanöster och Indien. I Indien används magdansen i profylaktiskt syfte inför och under barnafödandet än idag.

I Egypten spred sig dansen från religiösa ceremonier till både haremssamhället och övriga befolkningen. I haremet dansade kvinnorna och även barnen sinsemellan för att få tiden att gå. När sultanen kom in i haremet upphörde dansen. I haremet var magdansen förbjuden för män. I landsbygden var dansen ett naturligt sätt att umgås inom familjen, och bland släkt och vänner.

Under industrialismen på 1800-talet tvingades många flytta till storstäderna (Kairo, Luxor..) för att kunna försörja sig. När först och främst de europeiska köpmännen återvände hem så kunden de berätta om dansen till sina nära och kära. Engelsmannen använde ordet bellydance och fransmännen ordet dans de ventre, därav det svenska namnet magdans.

Orientalisk dans har många olika stilar. Man kan först börja med att skilja mellan ”magdans” (egyptisk ”orientale” eller ”kabaretdans”) och folklore, som brukar dansas i grupp.

Orientale

Den dans som de flesta förknippar med magdans. Oftast dansas den i tvådelad dräkt (bh, bälte och kjol) med paljett- och pärlutsmyckningar i en speciellt uppbyggd show. På arabiska säger man Raks Sharki "dans från östern" om denna typ av dans.
Dansen är elegant och tjusig och kräver mycket teknik och känsla.

Tribal eller American Tribal

Tribal eller American Tribal är egentligen en egen form av orientalisk dans. Det är varken magdans eller folklore utan en genre som kommit till på senare år. Dansen är en strukturerad improvisation som bygger på att alla följer en ledares rörelser. Klädseln är folkloreinspirerad med långa kjolar, stora toffsar på bältet och turban. Tribal är en stil man har uppfunnit i USA, där har man mixat element från flamenco, orientaliskt och indisk dans. Dräkterna är även dom en mix av ovanstående.

Folkloredanser:

Det finns en uppsjö av folkloristiska danser från olika delar av Egypten. Folkloristiska danser är ganska fasta i sin struktur, rörelserna och stegen förändras inte.

Fellahin:

Dans från landet (El fallahin). Dansen kommer från vardagliga sysslor som vattenhämtning (med vattentunnan på huvudet), bakning av bröd o s v.

Saidi:

Saidi är en folkloristisk dans från södra Egypten. Saidi är tung och jordnära och dansas i heltäckande klänningar. Den typ av saidi-dräkter El Kahira har kallas Galabeja. Håret är täckt med en huvudduk vilket är vanligt när man dansar folklore.
En dans från södra Egypten där man också kan dansa med käpp.

Balady / Beledi / Baladi:

Balady betyder Från Landet och dansstilen skapades av landsortsbefolkning som flyttade in till städerna. Musiken är en blandning mellan Egyptiskt och västerländskt med influenser från bla blues. Även kallad Egyptens blues, där ”urbaladyn” brukar börja med en sorglig melodi där man improviserar, sedan kommer olika accenter och sedan blir det hela glatt och livligt på slutet. Balady dansas ofta i långa, eleganta helklänningar, sk thober.

Shaabi - arabisk pop:

Arabisk popmusik går ju förstås utmärkt att dansa magdans till. Popmusik på arabiska är ju som svensk popmusik förutom att man inte förstå vad de sjunger (men ofta sjunger de "Habibi", vilket betyder "Älskling" så då vet man ju vad det handlar om). Kläderna kan variera (till och med jeans går bra) men vi dansar oftast i baddräktsthober.
Shaabi är en musikstil som är fartfylld och partybetonad.

Käppdans (Rakset el asaya):

Käpp används som ett attribut vid olika folkloredanser (tex Saidi) men även vid dans till arabisk popmusik samt vid ghawazee. Ursprungligen kommer käppdansen från manliga dansare där käppen användes som ett slags vapen (kampdans, tahtib). När kvinnor började dansa med käpp som attribut var det från början en parodi på männen, det var mer av en humoristisk uppvisning.

Ghawazee (Zigenardans)

Ghawazee kallar man den dans som Egyptens zigenare dansar.
Ghawazee folkets ursprung är oklart och oftast säger man att de kom från Egypten. De dansade i byarna och mynten som de fick i betalning sydde de fast på sina dräkter. Ju fler mynt de hade på sig desto finare var de.
Ghawazeedans karaktäriseras av stora gungande höftrörelser. Svärden är bara rekvisita - men man kan använd svärd i orientalisk dans men då är det fantasidans som inte har något ursprung i Egypten.

Slöjdans / El Melaya / Mileya-dans

Slöjdans kommer ursprungligen från Alexandria/Kairo och slöjan från början var ett svart tygskynke som kvinnorna svepte in sig i för att skydda sig mot solen och männens blickar. Dagens dans melayor är oftast av färggrant tunt tyg med paljetterade kanter. Slöjan används inte som ett skylningsmedel utan snarare som en flirtmarkör.

Dansens tema brukar handla om en ung kvinna som ska ut på stan i något ärende. Hon draperar sig i ett svart tygsjok, mileya, för att värja sig mot solen, värmen eller männens blickar. Får man en blick från någon intressant man kan det ju hända att man "tappar" taget om mileyan. En mileya för scenbruk är oftast paljettkantad för att det ska se flashigare ut när man svänger och viftar med den. Mileyadansen är ofta lite flirtig och käck. Man har ofta åtsittande thober. Ofta är thoberna färglada och knäkorta med volanger och på huvudet kan man ha en huvudduk med tygtofsar i grälla färger

Faraonisk dans

Faraonisk dans är helt och hållet en fantasidans där man försöker förmedla en känsla av det gamla Egypten på Faraonrnas tid. Dansen består ofta av tablåer som bygger bilder från på väggmålningar och skulpturer från pyramider och palats. Musiken som används är oftast modern world music som alltså inte alls behöver ha något eyptiskt ursprung.

Dans med ljuskrona (El shameidan)

Att dansa med ljuskrona på huvudet är en mycket gammal tradition och företeelsen tros komma från tiden då pyramiderna byggdes. Arbetarna fick lysa sig fram för se.
Där man dansar med en stor ljuskrona på huvudet, man brukar även spela fingercymbaler samtidigt.

Khaleegy

En dans ifrån Gulfen, där man svänger med håret.